Havandeskapsförgiftning

Vi börjar nu kunna vägen till Falun riktigt bra, och jag får ondare för varje gång. Bilfärden är som en lång värk.
Vi fick ju åka in i torsdags igen för blodtrycket låg för högt. Då låg det runt 140/90 vilket blir högt för mig som normalt har 120/60. Så då åkte vi och jag lades in igen, hade också äggvita i urinen. Kände mig också väldigt matt, darrig och en allmän oro i kroppen. De kom fram till att detta är en mycket mild form av havandeskapsförgiftning, jag fick va kvar för att se så att det inte var på väg att förvärras.
Så det var bara att åka upp på Avd. 37 och lägga sig i en skön och mysig sjukhussäng! På eftermiddagen hade trycket stigit till 145/105 och jag blev lite orolig att det bara skulle stiga och stiga. Men senare var det lägre igen och vi kom fram till att jag var lite upprörd över att barnmorskan aldrig kom och kollade trycket för jag ville bara gå och äta. Så det så.

Loba och Jag pratar varje gång om när vi är där att det är så oerhört bra personal som tar hand om oss på bästa sätt, vi känner oss verkligen trygga när vi är där. Det finns många sköna barnmorskor som närmar sig pension strecket som läser av en hur lätt som helst.
Jag är faktiskt inte lika nöjd med vårdcentralen i Leksand, personalen där känns inte alls lika nogrann. I Falun har de varit otroligt noga med täta besök för att följa mig, så kommer jag till MVC i Leksand och de tycker att jag inte behöver komma dit på ett par dar för att jag skall till Falun senare i veckan till exempel. Man får stå på sig så det blir rätt. Ett annat exempel är att nu veckan har jag inte fått komma till min barnmorska utan till en barnmorskestudent. Alltså inget mot henne hon var jätte bra och noga men de sa till mig när jag skulle till henne att det självklart sker under uppsikt av en barnmorska. Såg inte till någon barnmorska alls.
Jag har faktiskt släppt MVC här i Leksand nu, det blir väl inte många mer besök där, vi åker ju till Falun nu och det känns mycket bättre.

Jag fick i alla fall åka hem på permis över helgen och skall vara tillbaks på måndag morgon. Det är bara att packa om väskan ifall att jag blir kvar igen.

Igår innan vi åkte hem gjorde läkaren ultraljud och mätte de små söta. Det visar sig att tvilling 1 som alltid har varit lite mindre har stannat av i sin tillväxt kurva, hade även lite dåligt med fostervatten i sin lilla säck. Det tyder på att han kanske inte får tillräckligt med näring. Tvilling 2 däremot växer på så fint och har det bra. Vi fick en liten hint om att de ska kolla tillväxten nästa vecka och har han inte växt på sig så börjar det bli dags att sätta igång mig! Uahhhh pirr pirr kände vi magen när vi hörde det.
Men det känns faktiskt som det är ett mycket bra förslag, det känns i min kropp att det är dags. Dom är så pass stora så att de klarar sig bra utanför magen vilket känns mycket bra.
Så nästa vecka blir en extra spännande vecka...

By the way , så var jag inte alls sugen på färska räkor och kräftor igår, nej nej!